söndag, mars 16, 2014

Ego ♥

God morning, Sunday!

Äntligen normal.

Gårdagen blev precis som den brukar bli, då jag haft sällskap dagen innan. Ensamheten bara skriiiiiker rätt ut! Det är som en baksmälla. Så har det varit i två år nu.

Och ändå fjäskade jag för mig själv, lagade fläskytterfilé med kryddor Gurkmeja, Chutney de Mangue och Sauces Asiatisk chili med vitlök & ingefära, till det en blandad sallad med massa godsaker i.

Dukade fint i genomgående turkos i såväl tallriksunderlägg som ljus och servett. Till detta ett rött vin Viña Albali Barrel Aged.

Men, vad hjälpte det, när jag SAKNADE!!! Och inte hjälpte glassbomben heller......

Men, som sagt, idag är jag fullständigt normal,solen skiner, det är 3 plusgrader och ska ha en "Lovely day", bara tänka på mig själv! Väldig ego och skönt.

Vi ska ut och gå idag, mitt lilla fejs och jag ♫♪♫♪ ska iväg och få lite go ansiktsmassage och rådgivning, mmmm.

♥ Ljus och Kärlek ♥

Detta är mitt sextonde bidrag av hundra till
# Blogg100

32 kommentarer:

  1. Önskar dig en fin söndag med lugn i sinnet!
    Kärlek till dig också!
    Kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det blir väldigt lugnt. Och ingen hudvårdsträff blev det heller, synd...
      Kram!

      Radera
  2. Förstår att ensamheten känns extra efter en stund med trevlig gemenskap. Gott att du ändå är den positiva människa som du är och att du nu tar nya tag! Njut av dagen! Kramiz

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det blir så påtagligt!
      Jo, jag får ta mig själv i kragen (ingen annan gör ju det) och gå ut lite, blir alltid annorlunda ute än inne! Kramiz

      Radera
  3. God morgon vännen!
    ÅÅÅÅ ..du skriver så mysigt och härligt. Klart att du får tänka på dig själv och göra lite god mat till dig själv.
    Du ÄR en häääääärlig och possitiv människa och det är ett stort pluss för ensamheten.
    Nu önskar jag dig hääärliga bloggvän och solstråle en riktigt fin söndag.
    Allt ljus på dig!
    KRAAAAAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tycker du? Tack för det, blir glad av TantGlad, ju!
      KramLjusKärlek

      Radera
  4. Visst kan det kännas ensamt ibland men man får göra
    det bästa av det.
    Ge sig ut, skämma bort sig eller låta det få kännas ett tag!
    Ha en bra sprallig söndag!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det får väl värka, eller verka, ut ;)
      Kramelikram

      Radera
  5. Ja ensamhet kan väl vara på både gott och ont men du är glad o tillfreds i dag skönt :) njut av dagen o solen här öser regnet ner kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, relativt, kom en liten besvikelse, men den hoppar jag, så studs, nu är den borta! Kram

      Radera
  6. Ofrivillig ensamhet gör ont!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det gör det! Och jag var så arg igår, jag småskällde på den ofrivillige rymmaren ;) det hjälpte en stund.

      Radera
  7. Känner igen mig, fast jag orkar inte ens fjäska för mig själv sådana dagar.
    Ha en underbar söndag!
    Kram, Ingrid

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är klart du känner igen dig, vi har ju råkat ut för samma scenario. Stor varm kram! ♥

      Radera
  8. Ensamheten och saknaden märks helt klart betydligt mer vissa dagar. Jag känner igen det så väl från min mamma...

    Kram och go' söndag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har tänkt mycket på hur min mamma hade det sedan pappa lämnade henne ensam på jorden. Naturligtvis sörjde hon jättemycket och kände sig ensam, tårarna kom så fort jag skulle åka ifrån henne, men jag hade ju mitt, fyra små barn.
      Kram!

      Radera
  9. Vilken vacker bild!
    Jag förstår att tomrummet som din Pusselbit lämnade efter sig måste vara enormt. Som ett svart hål. Eller ett slukhål. Men man kan aldrig vänja sig vid någonting som man flyr från. Det är som fobier; undviker man hela tiden det man är rädd för blir fobin bara värre och värre. KBT som används mycket mot fobier går ju ut på att utsätta sig för det man är rädd för, och till slut ger rädslan och obehaget vika. Saknaden kommer aldrig att försvinna, men du skulle kunna vänja dig vid - och kanske till och med så småningom uppskatta - ensamheten, om du utsatte dig mer för den. Jag vet att du inte håller med mig, men jag kände att omtanken om dig tog över, och kände att jag ändå var tvungen att skriva om det. Det enda som faktiskt kan hjälpa i längden. Annars får du ägna resten av ditt liv åt att fly, och det jobbiga scenariot önskar jag dig verkligen inte.
    Mycket kärlek och omtanke samt tröstkramar till dig! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är inte den som är den, jag lyssnar på vad du har att säga!
      Och de flesta av mina ensamma dagar är helt OK. Och visst strävar jag varje dag vid att vänja mig. Idag blev jag av med den enda aktiviteten som jag sett fram emot, får ta det också, den var inte hela världen.
      Men jag får ut, jag tål inte att bara se väggarna här, måste se folk. Solen skiner!
      Tack för din omtanke, jag uppskattar dina ord, och jag är så tacksam över att jag kan göra väldigt många saker! Kram! ♥

      Radera
  10. Tycker att du hanterar ditt liv otroligt bra! Du är superaktiv, gör massvis med saker, umgås etc. Åndå kommer ensamheten fram då och då. Personligen så tycker jag att du ska ge plats åt den, acceptera den, låta den vara en del av ditt liv.
    Lätt sagt, jag vet, betydligt svårare att göra...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar, tar åt mig! Ja, jag försöker att hantera ensamheten, även om den gör ont. Fast, inte lätt, det hugger många gånger.

      Radera
  11. Du är verkligen en förebild för alla som lever ensam. Gillar dig.
    Kramen.

    SvaraRadera
  12. Du är fenomenal, tycker jag.
    Eftersom jag kan jämföra med hur jag hade det och levde efter det att min förra man dog, så vet jag. Det är inte lätt, först sorgen och saknaden och till det kommer en ensamhet som man inte är van vid.
    Fortsätt att sköta om det.
    Varm kram från mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du vet. Jag vet att du vet. Och då kan du säga att du förstår. Komplicerat. Det går inte bara att åka på SPA. Tack och varm kram.

      Radera
  13. Att känslorna växlar upp och ner, likt vagnar i livets berg-och-dalbana gör att man kastas ner i mörk förtvivlan från att ha varit uppe bland molnen innan. Vi lär oss att hantera saknaden allt efter som åren går. Det gör mindre ont och stinget i hjärtat bedövas allt mer och mer. Men saknaden finns där trots allt - den kan tiden inte ta ifrån en ...
    ♥ Kram! ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finaste Rozie. Så fint du beskriver. Tack! Kram ♥ ♥ ♥

      Radera
  14. Jag skickar en STOOOR kram till dig!

    SvaraRadera
  15. Förstår <3

    Kramarom dej <3 <3

    SvaraRadera
  16. Tänk att det inte hjälpte med glassbomben. ;) Den där saknaden sitter djupare än så. Känner så väl igen det du beskrev om att saknaden är värst när man varit med om något kul, haft trevligt sällskap och sedan blir ensamheten nästan värre än den var innan. Eftersom den blir så påtaglig. Du verkar annars vara duktig på att "lura" din hjärna. Du verkar hitta på saker. Värst är det för de som blir helt apatiska under längre stunder. Då släcks hoppet. Lampa efter lampa. Kram Bosse

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, du Bosse. Det är tur att jag inte tänker FÖRE jag träffs, för då kanske jag inte träffade någon, för så här smärtsamt har det blivit många gånger. Lika illa när jag kommer hem till ensamheten, från vem jag än åker.
      Jodå, jag har lurat min hjärna många gånger, jag utmanar den! Biter ihop. Grrr..... nu får jag ge mig ut igen, det är medicin, det. Kram och tack för dina fina ord till mig ♥

      Radera