Det kom över mig igår, när jag kommit hem från väninnan. Vi hade så roligt och mysigt på alla de vis.
Men jag hatar ensamheten ibland, den är frustrerande!
Människan är inte gjord för att vara ensam, såvida det inte är självpåtaget. Det finns naturligtvis ensamvargar!
Samtidigt så är jag glad över att jag kan fixa så mycket själv och tar mig för saker. Och tycker om lägenheten.
Idag har jag varit bort med bilen till Mekonomen. Dom hjälpte mig att byta olja och filter och även att skifta till vinterdäcken. Innan dess fick jag plocka upp däcken från källaren, rulla ut dom genom gången, uppför källartrappan och sen ut till parkeringen. Samma visa när jag kom tillbaka. Detta är karlagöra och tungt!
Sigge, du skulle varit här, saknar - saknar! Ledsen - ledsen! Jag fick låna dig i 17 år.......
Och datorn är inget rolig, jag ska släcka ner, sätta mig att sticka, läsa och göra lite vardagsbestyr, så jag kommer i fas igen. Blogglandia får vara ifred för mig.
Så känns det ibland Gerd!
SvaraRaderaJag känner så väl igen det du beskriver. Jag kan ligga i soffan och se på TV och skratta högt åt något roligt.
Skratta så att tårarna rinner, men sedan slutar de inte att rinna, det bara fortsätter och fortsätter.
Det är inget roligt när man inte har någon att dela det roliga med.
Jag är ändå lyckligt lottad som har mina barn så nära och kan få hjälp med praktiska saker, framför allt av äldste sonen, som är helt otrolig. Ber jag honom ta ner månen, skulle han nog försöka i alla fall.
Varm kram, Ingrid
Ibland är det bara så att man känner sig deppig, och det tror jag att man ska tillåta sig. Det är inget roligt, men jag tror att man ska uppmärksamma sina känslor; låta dem komma och gå. Nej, det är inget roligt, när man inte själv har valt ensamheten. Verkligen inte. Jag tycks ha förlorat en väninna (som jag skrev om tidigare) p g a hennes ilska, och även om jag har Vännen så visst känner jag tomhet, ensamhet och faktiskt också sorg. Varm kram! <3
SvaraRaderaJättekramar och kärlek till dig ♥♥♥
SvaraRaderaJag vill också skicka dig kärlek och kramar om ♥
SvaraRaderaHej vännen!
SvaraRaderaDu får glädja dig åt alla lyckliga år du fick förmånen att ha med din man.. inte alla som får den gåvan. Och man kan vara mycket ensam i tvåsamhet också, men av rädlsa för ensamhet så väljer många att ha det så.
Du får tänka att din man är med dig överallt, jag är övertygad om ett liv efter detta så jag upplevt så många övernaturliga händelser som styrker detta.
Många kramar till dig i höstmörkret.
Var rädd om dig!
Kram
Hej igen!
SvaraRaderaUrsäkta det blev ett ord som stavades fel, skall naturligtvis vara
/då jag upplevt så många övernaturliga händelser som styrker detta/
Tröstekramar!
Att leva och att vara ensam kan vara mycket ångestladdat. För ingen vill ju vara eller leva helt ensam " förutom dem som är ensamvarg då förstås som du skrev." Jag önskar att jag kunde få träffa den rätte någon gång, men det tror jag aldrig att jag kommer att vara i form för att göra.
SvaraRaderaJag får nog leva i min stora ensamhet utan partner , utan vänner och som inte är självvalt. Kram ♥
Tack alla fina! Har läst och begrundat alla era kommentarer, tagit till mig, och ja, jag är tacksam för det jag har fått uppleva, jättetacksam!
SvaraRaderaIbland kan jag känna en inre frid, kärlek, tacksamhet, just nu är det borta. Jag bara ÄR. Och det kan vara vila nog.
Kram. Kärlek. ♥...♥...♥