Jag saknar er, mina fina barn och barnbarn!
Tack för att ni förgyllde min tid över helgen!
Och lilla Molly-voffsan!
"Börja om" av Johan Boding.
Ja, så sant.
Jag har fått börja om mitt liv. Och det är intressant. Inte bara sant.
Även om jag är ledsen många gånger och sorgen kan slita mig i stycken, så måste jag blicka framåt.
Och det är faktiskt lite kul - och mycket spännande.
Det är inte på något vis kört.
Svägerskan sa, när jag berättade om allt jag gör, att "du har ju fått ett riktigt socialt liv!"
Jodå, jag är inte den förlamade, förgråtna, sökande, längre.
Kanske jag ska ut och vandra idag? Eller nåt.
Jag, ensam vandringskvinna......
Tänk, det är konstigt. När min man och jag var ute och vandrade, då kunde vi ibland se en ensam vandrande kvinna, som tog sin fikapaus. Och då tänkte jag alltid, så synd för henne, att inte ha sällskap vid fikat!
Om jag såg en man, likadant, nää, inget konstigt med det.
Undrar jag, vad dom tänker om mig. Om dom tycker jag är en stackare, eller också tycker dom jag är strong?
Man har sina bilder och föreställningar.
Vad tycker du, ska jag inte fråga, för det är en ledande fråga, fniss......
Såg Körslaget igår igen, oj - vad jag gillar!
♥ ♥ ♥ Kärlek, Ljus och Värme till alla frusna själar ♥ ♥ ♥