måndag, maj 07, 2012

Landet Någonstans......

... spanar efter.....
Igår eftermiddag skjutsade jag ner min väninna till Resecentrum.
Vi stod och pratade en stund vid busshållplatsen.
När hennes buss kommit drog jag mig tillbaka åt hållet där min bil Volvolina stod.
Fick plötsligt för mig att Sigge Pusselbit satt där vid ratten och väntade, som han gjort så många gånger, såg precis så ut, faktiskt....
Då kom gråten igen.
Sorgen tar aldrig slut. Den går inte över. Den bara ändrar form.
Idag ska jag gasa iväg till Småland och svägerskan, Sigges lillasyster, som är mitt årtal. Så ska vi prata barndomsminnen och gå långa hundpromenader.
Och Volvolina får jobba lite på vägen dit, det är nyttigt......
Ha de bra, nu ska Kaffekoppen å ja, läsa li´chöpingstidninga, och solen, den gassar genom fönsterrutan!

16 kommentarer:

  1. Kör försiktig..Ska du bo uppe i fina nocken den hör gången mä? Bless;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes, Bless. Så blir det. ;)

      Radera
  2. Ha det så gott ☺ Kramen ♥♥♥

    SvaraRadera
  3. Kör försiktigt och ha det jättegott.

    KrameLuttarOchVisstÄrSiggeMedDig ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      KrameLuttarVisstÄrSiggeMedMig♥♥♥

      Radera
  4. Nej, det är så med sorg att den aldrig går över. Men skönt ändå, tänker jag, att du kan se så tydligt att han är med dig. Ha det så fint på din nya utfärd! Kram! ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ja han är med mig.... kram♥♥♥

      Radera
  5. Det tar tid, saknaden har man ju sen med sig för alltid.
    Fint resväder iaf. lagom temp. när man ska åka
    Ha det bra och kör försiktigt.
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag körde försiktigt, det gick bra. Allt.
      Kram

      Radera
  6. Sorgen försvinner tyvärr aldrig! Men hur tokigt det än låter blir det lättare med åren att leva med den, den finns där....men man behöver inte acceptera den! Styrkekram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är bara att leva på och försöka vara så go som möjligt.
      Tack, kram tillbaka!

      Radera
  7. Nä. Sorgen försvinner inte. Än dag kan jag tänka att jag ska ringa mamma och berätta när det händer nåt speciellt. Det är jobbigt, men det lindras faktiskt med tiden.
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, mänskligheten tar nog hand om det oförståerliga självmant på något sätt.
      Kram!

      Radera
  8. Med tiden "bleknar" sorgen o man har lättare att se allt de andra..

    Ha en mysig kväll kram kram ♥♥♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har det mysigt här, svägerskan o maken - och jag.
      Skönt få prata lite. Kramkram <3

      Radera